Högkänslig

En sida om att vara högkänslig (HSP)

Fokusera på det positiva

Läste en otroligt bra artikel av blyga myran som egentligen inte behöver ytterligare kommentarer. Men den fick mig att tänka, och tänker jag så behöver det komma ut någonstans. Så här har ni det 🙂

Varför har vi ett sådant fokus på våra svagheter och inte på våra styrkor? Varför anstränger vi oss så mycket för att jobba bort våra svagheter, och så lite för att bli ännu bättre där vi är bra? Varför ser vi ens vissa egenskaper som svagheter?

Det som är en svaghet i en situation kan vara en styrka i en annan. Istället för att se egenskaper som styrkor eller svagheter borde vi kanske tänka på i vilka situationer en egenskap är en styrka, och helt enkelt försöka leva så att vi får använda våra styrkor så mycket som möjligt.

Nu menar jag inte att man ska undvika situationer för att man är svag där, jag menar bara att man ska försöka utnyttja det man är bra på. Jag tror det hjälper en även med svagheterna. Att göra det man är bra på ger självkänsla och självförtroende, och det är precis det man behöver för att orka hantera de situationer där man känner sig svag. Ju mer jag får uppleva att jag är rätt, duktig, kompetent, osv. Desto lättare är det att hantera de situationer då jag känner mig felplacerad och dum.

Kan man se sina styrkor och hålla ett fokus på att använda dom blir det också lättare att hålla ett positivt fokus i allt som händer. Börjar man en gång bygga upp en positiv inställning får man lättare att se positiva saker runt omkring sig. Det blir en accelererande positiv spiral och till sist blir man som mig, så positiv att man nästan verkar dum 🙂

Det hjälper också att vara tacksam för det man har. Kan man se det som är bra i livet är det naturligtvis lättare att få in en positiv känsla.

Förutom att fokusera på det positiva så tycker jag också man kan undvika onödiga negativa saker. Då tänker jag främst på nyhetsflöden och vilka personer man följer på bloggar och sociala medier. Rikta ditt fokus på positiva nyhetskällor (t.ex. Gnews) och följ inspirerande personer på nätet.

Som blyga myran skrev så blir vi lätt själva vår egen största energitjuv. Men vi kan också vara vår egen största energikälla. Vi väljer vilka energier vi vill ta in, och därmed också om vi vill vara en energitjuv eller energikälla.

Att synas

Igår publicerades ett gästblogginlägg av mig på Ihréns blogg. För att citera ett blogginlägg jag läste för ett par dagar sedan så är det ”Som Armstrong sa, fast tvärtom – ett obetydligt steg för mänskligheten, men ett jättekliv för människan”

Att synas är inte min grej, till exempel den här bloggen är ju ganska anonym även om den är personlig. Men nu finns jag alltså publicerad med både namn och bild, det är ingen tvekan om vem som har skrivit artikeln, det är jag 🙂

För mig är det ett stort steg att kliva ur den anonyma skuggan för att lyfta fram mina tankar och funderingar. Jag har alltid strävat efter att hålla mig i bakgrunden, anonym och utan att bli uppmärksammad. Jag har inget intresse av att synas, men jag har ett intresse av att bli läst. Varför vet jag inte riktigt, jag kan bara inte låta bli att skriva, och för mig känns det meningslöst att skriva om ingen läser. Och det blir ju så mycket lättare att hitta fram till mina texter om jag syns 🙂

Vi lever ju alla (oavsett om vi vill och är medvetna om det eller inte) i en liten bekväm bubbla som brukar kallas komfortzonen. Varje gång vi går utanför den zonen har vi en möjlighet att expandera den, så att det som tidigare kändes obekvämt och lite skrämmande blir en del av den trygga zonen. Så för mig är det här också ett sätt att göra min bubbla lite större 🙂

Drunkna inte i dina känslor

Drunkna inte i dina känslor av Maggan Hägglund och Doris Dahlin har fått väldigt bra kritik av sina läsare. På Adlibris har den 5 stjärnor och på Bokus har den 4. För den som inte redan har arbetat med att försöka förstå och utveckla sig själv är det nog en bra bok, även om det känns som att man kunde ha komprimerat den till hälften så många sidor.

Inledningen upplevde jag som väldigt seg. Jag läste och läste, men jag kände inte att texten ledde fram till något. Det är först halvvägs genom boken som det börjar bli någorlunda intressant.

Det mesta som står här känner jag att jag klurade ut redan som tonåring, och ärligt talat känns boken bitvis som att den handlar mer om att vara känslomässigt instabil än om att vara högkänslig.

Många av de tips och råd man får i boken är bra, men har man redan gjort en inre resa för att förstå sig själv så finns det inte mycket nytt att hämta här. Men åter igen, har man inte gjort det så är många av råden bra och kan vara till stor hjälp.

Om det är en bra bok eller inte beror på vem man är. Jag tycker inte att den gav mig något, samtidigt kan jag förstå att andra tycker annorlunda.