Högkänslig

En sida om att vara högkänslig (HSP)

Orkeslöshetens dagar

Helena på Blyga myran skrev ett inlägg om Orkeslöshetens dagar. Jag började skriva en kommentar men den blev ganska lång så det får bli ett litet blogginlägg här. Men läs gärna hennes text först eftersom det var den som satte igång mina tankar.

Jag tror det är viktigt att man ger sig själv så mycket man kan av den kravlösa vilan Helena nämner. När man känner att man behöver den.
Jag har blivit ganska bra på att känna när jag är på väg mot en ”krasch”. Det är då jag är som mest kreativ och skapande. Det är då ingenting känns omöjligt och jag startar tusen nya projekt som sedan ligger och ger mig ångest när orken tar slut. Det är då man måste släppa kraven på sig själv och bara vila.

Det pratas ofta om balans. Att vi ska uppnå en balans inom oss själva. Men vad är balans egentligen? Och varför skulle den vara bra? Om balans är att jag ständigt är medelvärdet av mig själv, så skulle jag slippa alla orkeslösa ”bottnar” men jag skulle aldrig ha mina kreativa toppar heller. Och ska jag vara ärlig känns det som ett platt och tråkigt liv. Det är inte så jag vill ha det, så jag försöker tänka i termer av acceptans och dynamik istället.

Jag försöker helt enkelt acceptera mitt behov av vila. Acceptera att man inte behöver vara på topp hela tiden. En del av det är att se på mig själv mer långsiktigt. Hur mycket energi jag än har så vet jag att det inte kommer att vara för evigt. Därför låter jag många projekt, som den här bloggen, vara helt kravlösa. Jag skriver bara när det känns rätt.

Jag har börjat lära mig känna när energin är på väg att ta slut och då försöker jag skapa utrymme för vila. Jag kan såklart inte strunta i att gå till jobbet, men man behöver faktiskt inte överprestera varje dag. Jag undviker att boka in saker utanför jobbet, och det som finns inbokat går ofta att skjuta fram ett par veckor. Hemma ser jag till att bara ta det lugnt, istället för att kasta mig över något hobbyprojekt eller ta tag i något som ”måste” göras. Ibland ser jag till att ha en hel helg bara för mig själv. Möjligen kan jag träffa någon introvert vän.

Genom att acceptera att jag behöver vila, och verkligen ge mig den vilan, så återhämtar jag mig mycket snabbare och kan komma tillbaks till det kreative flödet där jag trivs bäst med mig själv.

 

Nytt projekt

Jag skriver inte så mycket här längre. Mycket beror det på att jag startade den här bloggen när jag upptäckte begreppet högkänslig. Jag skrev för att sortera mina tankar kring det, och för att se hur det passade in i mitt eget liv.

Och eftersom bloggen blev så specifikt inriktat på det högkänsliga har jag inte velat blanda in allt för mycket av mitt vardagliga liv i den. Jag har haft en känsla av att det är intressantare för er som hittar hit att faktiskt få läsa om högkänslighet.

Men jag har tankar som rör mycket annat. Sådant som säkert vore intressant för den som är högkänslig, men som också är intressant för många andra. Sådant som handlar om att vara människa och att leva i vår del av världen.

Att vara känslig är också att ha medkänsla och ibland är det en tung känsla att bära med sig. Medkänsla för andra, men också för världen som helhet. För naturen och för människorna där långt borta. Människorna som vi aldrig ser eller lär känna.

Jag handlar mina kläder i de vanliga affärerna, men någonstans finns en misstanke om att mina kläder är sydda av barn, och att dom är behandlade med kemikalier som förgiftar vattnet för människor som redan har det svårt. Och att dom här kemikalierna också påverkar mig som bär kläderna.

Spelar det verkligen någon roll om kaffet jag köper är ekologiskt och fair trade märkt? Hur påverkar det människor i andra delar av världen? Hur påverkar det mig själv? Alla gifter som vår mat besprutas med. All antibiotika som djuren matas med innan vi äter dem. Hur påverkar det mig? Hur påverkar det miljön?

Jag tar min bil till tågstationen, och jag intalar mig att det inte spelar någon roll för miljön. Min sträcka är ju så kort. Det finns så många andra utsläpp. Det jag står för är en kattskit i universum. Den har ingen betydelse. Jag intalar mig att det inte spelar någon roll, men det kanske det gör.

Hela tiden är livet fullt av val. Och många gånger väljer jag att inte göra något val. Jag väljer att blunda för valmöjligheten och tar det lättaste alternativet. Jag går på vana och intalar mig att myndigheterna har koll på saker. Att staten finns där för att skydda oss medborgare från de värsta farorna. Att storföretagen inte är cyniska vinstmaskiner. Jag intalar mig, men jag har tvingats inse att det inte är sanningen.

Därför är mitt nya projekt att leva medvetet. Att börja ta reda på fakta och att göra medvetna val. Jag vet inte om det kommer att bli en stor skillnad. Jag tror inte det. Jag tror det finns många alternativ som är bra och att det mest handlar om att ha kunskapen att kunna välja rätt.

Framförallt så tror jag att det kommer att leda till att jag kan leva med gott samvete. Att jag inte behöver undra hur stor skada jag gör, utan att jag kan leva med vetskapen att jag väljer det som är bäst för människor, djur, miljö, och mig själv.

Jag kommer att starta en ny blogg för den resan och för de tankarna. Dels för att dela med mig av mina erfarenheter, men också för att jag kommer att behöva massor med tips och hjälp på vägen. Det är en resa där jag känner att jag börjar väldigt nära noll. Den nya sidan är inte klar ännu, men tanken är att detta ska börja 1 januari 2015 så innan dess ska sidan vara klar.

Att göra för mycket

Jag har lätt att ta på mig lite för mycket. Inte på det sättet att jag tar på mig uppgifter på jobbet, ställer upp för alla i min närhet som vill ha hjälp och till sist inte har någon tid för mina egna projekt. Det finns säkert lite av det i mitt liv också, men när jag säger att jag tar på mig för mycket så handlar det i första hand om saker jag hittar på själv.

Som att ha jobb, eget företag, och plugga samtidigt. Varför vill man ens göra det? Jo, för att det finns så mycket som är roligt och spännande i livet. Jag vill lära mig nya saker, jag vill förverkliga en del av mina idéer, och jag vill såklart också få en lön. Dessutom har jag ett arbete där jag känner att jag från min lilla plats faktiskt kan göra något som knuffar världen i en bättre riktning.

Men att göra många saker samtidigt blir stressigt. För stressigt. Tills jag till slut inte orkar med något av det. Det här har varit ett återkommande problem för mig, att jag ständigt ligger på gränsen till vad jag orkar, och att jag inte riktigt hinner göra något av det jag gör riktigt bra. Så nu när jag började ligga långt efter studieplanen i min psykologikurs satte jag mig ner och funderade, och jag gjorde något jag har varit väldigt dålig på. Jag gjorde en prioritering av vad som är viktigast. Inte vad som är viktigt, för det är så mycket, utan vad som är viktigast. Och det som blev kvar satte jag inte på någon ”göra senare” lista. Utan jag kör med mina prioriteringar, sedan får jag göra en utvärdering/omvärdering lite då och då, för att se vilka prioriteringar jag gör då.

Nu fokuserar jag på människor, jobb, och ett projekt inom det egna företaget som är att utveckla ett dataspel. Såklart kommer jag inte kunna låta bli att skriva, och kanske blir det rent av så att jag har mer tid för bloggen nu när jag fokuserar på färre saker. Men bloggen är inte något jag prioriterar, den är bara ett utlopp för tankar jag vill dela med er.

Och det jag vill dela den här gången är att det är bra att stanna upp och fundera på vad som är viktigt för en själv. Fundera på vilket liv man vill leva. Jag gör det ibland, men sedan är det så lätt hänt att livet bara rullar på och man glömmer sina prioriteringar. Så varför inte stanna upp en gång i månaden och bara kolla åt vilket håll livet är på väg, och om man är nöjd med riktningen eller måste ändra kurs.

Jag har fortfarande fullt upp, men jag har det på grund av medvetna val om vad jag vill åstadkomma, och då är det inte alls lika krävande som om man har det på grund av ”måsten” och att livet bara rullar på. Att spara energi som introvert eller högkänslig handlar inte om att göra färre saker, det handlar om att det är viktigare för oss att göra rätt saker. Det är faktiskt precis som Ihrén Abrahamsson brukar säga, att känsligheten är vår största gåva. För vi vet direkt när vi är på fel väg, och lyssnar vi bara på det så har vi fantastiska förutsättningar att välja rätt och utnyttja vår fulla potential.

 

Semester

Senaste veckan har jag spenderat ute i naturen, i midnattssolens vackra land. Jag har levt i tält, sovit när jag blivit trött, fiskat när jag vaknat. Jag har sett kungsörnarna sväva mäktigt i skyn. Lyssnat till forsens brus och till lövens sus.

Kort och gott har jag lämnat civilisationen för en tid och lämnat alla krav och måsten bakom mig. Jag har ätit, sovit och njutit utan att bekymra mig för något. Vädret har varit strålande.

Jag har stängt av kommunikationen med omvärlden. Ingen internet, och sällan ens telefon. Inga nyheter eller statusuppdateringar. Det har varit så avkopplande. Att slippa bombarderas av samhällets ständiga informationsflöde för att istället iaktta naturen. För att fundera över vilket bete som kan lura fisken till hugg, men vara lika glad när jag går hem tomhänt. Det är inte fisken jag är ute efter. Det är tomheten, tystnaden och frånvaron av andra människor. Det är ensamheten och stillheten jag vill åt. Fisket är mer en ursäkt, ett motiv, och en drivkraft för att komma iväg. Och en glad bonus de gånger jag fångar något.

Men min semester har inte bara bestått av fiske. Under våren och sommaren har jag roat mig med att ta motorcykelkort, så det har blivit några mil nu när tiden funnits. Ensam på vackra snirklande vägar ute på den Uppländska landsbygden. Ett nyupptäckande av bygden jag bor i, och jag har fått bekräftat att jag bor i en vacker del av ett vackert land. Att bara glida runt och se alla små byar och vår vackra natur ger mig massor med lugn och energi. Att köra motorcykel är ett fantastiskt sätt att koppla bort vardagen.

Nu är semestern över och jag är tillbaks i vardagen, men med ny energi och ett nytt lugn som jag ska försöka behålla även nu när jobb och vardag kräver min uppmärksamhet.

Hur kopplar ni av på semestern?

Ha en riktigt fin sommar!

Att skriva

Jag har inte gått under jorden, glömt lösenordet till bloggen, eller ens slutat skriva. Men det skrivande jag har ägnat mig åt ha varit antingen skönlitterärt eller dagboksskrivande.

Jag var med i NaNoWriMo i november, och där föddes utkastet till en bok. Delvis har jag jobbat med den, men eftersom det är jäkligt segt att få ihop en hel bok så har det blivit en del kortare berättelse vid sidan av det.

Av dessa korta berättelse har ytterst få lämnat min hårddisk, men det finns några som fått se dagens ljus. Ni kan hitta dom på www.silverpennan.com.

 

Ayurveda

Inom Ayurveda delar man in allt, inte bara människor, tre olika kroppstyper. De flesta av oss är en kombination av de här två olika kroppstyperna, men man kan vara renodlat en av dem, eller en blandning av alla tre. Kroppstyperna kallas vata, pitta och kapha. Väldigt kort kan man säga att vata är kreativ och lite kaotisk, pitta är målinriktad och energifylld, kapha är stabil och pålitlig.

Man ser också tre olika aspekter av människan, kroppen, tanken, känslorna. Det är möjligt att ha t.ex. vara vata i kropp och tankar, men kapha i känslorna. En sådan variant kan göra att man känner sig splittrad och motsägelsefull. Genom Ayurvedan förstår man bättre varför man känner så, och då är det lättare att förhålla sig till känslorna.

Det här sättet att se på sig själv tycker jag är väldigt bra för att få den självkännedom som vi högkänsliga behöver så väl. Olika kombinationer av kroppstyper är känsliga för olika saker, och genom att lära känna sig själv förstår man hur man ska ta hand om sig själv på bästa sätt.

En sak som är intressant är att Ayurveda säger att vi alla ha olika förutsättningar, på alla plan. Hur man t.ex. ska äta eller träna är inte generellt utan beror på vilken kroppstyp man har. Genom att förstå sin kroppstyp kan man skapa en bra balans i sitt liv. Ju mer jag läser om Ayurveda, desto mer känner jag också att det som kan upplevas jobbigt med högkänslighet är sådant som inom Ayurvedan kan tillskrivas obalanser, så jag tror man som högkänslig har mycket att hämta härifrån. Genom att uppnå en balans i vardagen blir det mycket lättare att hantera tillfälliga obalanser.

Jag började själv intressera mig för Ayurveda för bara ett par månader sedan, och tycker att det är någon som har gett mig en bättre förståelse både för mig själv och för omvärlden.

För att ta reda på vilken kroppstyp man är finns ett antal test man kan göra, bland annat ett på vedalila. Ett ännu bättre test finns i boken Ayurveda för kropp och själ, av Eva Sanner och Peter Ljungsberg. Föredrar man att lyssna framför att läsa så har Peter också väldigt intressanta föreläsningar om Ayurveda.

Sommarpratare

dreamstimefree_90979

© Susan Quinland-stringer | Dreamstime Stock Photos

Idag var det dags för Ihrén Abrahamsson på webbradio ariton. Jag ska inte säga så mycket om det. Det var personlig och samtidigt fyllt med tankar som jag tror de flesta av oss kan känna igen oss i och ha med oss. Många bra tankar kring högkänslighet. Finns inte mer att säga, det är bara att lyssna!

Jag har även hunnit med att lyssna på Mikael Niemis sommarprogram. Här finns ingen koppling till högkänsligheten, men det är ett väldigt underhållande program så jag tipsar om det ändå. Är man dessutom intresserad av skrivande och berättande är Mikael väldigt intressant att lyssna på, och han är otroligt skicklig på att väva ihop dikt och verklighet.

Att vara högkänslig är inte så speciellt

dreamstimefree_55197

© Radu Razvan Gheorghe | Dreamstime Stock Photos

Enligt Elaine Arons test så är jag vad man kan kalla högkänslig eller sensitiv. Jag känner igen många egenskaper som kopplas till sensitivitet. Men när jag läser om högkänslighet på nätet, t.ex. i forum eller andra bloggar, så är det sällan jag känner igen mig.

Det verkar finnas en tro att alla högkänsliga har något gemensamt. Men att tro att alla högkänsliga människor är lika är ungefär som att tro att alla pratsamma människor är lika. Bara för att man delar ett personlighetsdrag behöver man inte ha något annat gemensamt.

Jag skriver det här för att det på nätet verkar finnas en stark vi känsla bland de som betraktar sig som högkänsliga. Vi högkänsliga är si och så. Vi har problem med det ena och det andra, och vi behöver diverse specialbehandling för att klara oss i den hårda verkligheten.

Nej tack! Blanda inte in mig i det där. Att jag är högkänslig betyder inte att jag har fler problem än någon annan. Det betyder egentligen bara att jag är känslig för en del saker.

Det jag vill komma till är att jag tror att majoriteten av alla högkänsliga lever vanliga liv. De flesta högkänsliga diskuterar förmodligen högkänslighet lika mycket som optimister diskuterar optimism. Det finns sällan något behov av att diskutera icke-problem. Tyvärr verkar majoriteten av de högkänsliga som syns fokusera på problem och svårigheter. Resten, gissar jag, är fullt upptagna med en helt vanlig vardag, precis som alla andra.

Har jag en poäng eller är jag ute och cyklar? Kommentera gärna.

Fullt upp

Kursen i kreativt skrivande har gett mig fullt upp. Det är mycket, både att läsa och att skriva. Men det är otroligt roligt, lärorikt och inspirerande. Så jag njuter av varje minut!

På den högkänsliga sidan kan jag meddela att före detta HSP Arena nu gjort en nystart under namnet HSP Sverige!

Den 12 september kommer också en intervju med Ihrén Abrahamsson på WebbRadio Ariton.

Jag tror den intensivaste perioden av kursen kommer att vara över efter den här veckan. Så då tänkte jag ta mig tiden att läsa igenom Elaine Arons Den Högkänsliga människan. En recension dyker såklart upp så fort jag har gjort det 🙂

Kreativt skrivande!

Igår landade sista pusselbiten på sin plats. Nu är det klart att jag kommer att vara tjänstledig och läsa en kurs i kreativt skrivande på Södertörns högskola. In i det sista var utgången oklar, men på gårdagens upprop var det tillräckligt många av de antagna som inte dök upp för att några reserver skulle få plats.

Mitt namn var ett av de sista att ropas upp, men det ropades upp! Kursen börjar redan på måndag, så nu är det dags för en ny period av skapande. Nu får jag skapa från fantasi och känsla, istället för från logiska tankar och externa krav. Jag tycker ärligt talat inte att det ena är bättre än det andra, men jag tycker att det är trevligt att växla mellan de två 🙂